Kefalonia – en upptäcktsfärd

I det Joniska havet, väster om det grekiska fastlandet, finner du Greklands femte största ö – Kefalonia. Trots storleken är denna gröna ädelsten till ö fortfarande härligt genuin och ett måste att besöka för alla greklandsälskare. Jag gjorde slag i saken! Här är mina upplevelser från denna vackra plats:

När jag klev av planet och gick den korta biten från flyget in till ankomsthallen slogs jag av den härliga medelhavsatmosfären som är så speciell för just Grekland. Ett lugn spred sig och jag hamnade direkt i semesterstämning. Känslan var inte något tillfälligt, var jag än kom under veckan möttes jag av öns avkopplande atmosfär.

Huvudorten Argostoli

Huvudorten på ön heter Argostoli, det är en charmig och livlig småstad där du hamnar mitt emellan semesterfirare och det grekiska vardagslivet. Den stora naturhamnen kantas av en fin hamnpromenad med gott om tavernor och finare restauranger, men även grönsaksmarknaden och kajplatser för de lokala fiskebåtarna. På det centrala torget samlas lokalbefolkningen på kvällarna för middag.

Inte så dumt att åka färjan när kvällshimlen visade sin bästa sida. (© Johan Hagman)

Från Argostolis hamn utgår färjor till grannöarna men också till orten Lixouri, på andra sidan viken, där hotellet Summery ligger. Resan över till Lixouri görs med bilfärja och tar cirka en halvtimme, en välbehövlig stund i den friska luften.

Lixouri

Jag blev snabbt bekant med Lixouri och det blev min ”hemort” under veckan på Kefalonia. Här flyter man med i vardagslunken bland grekerna och upplever inte turismen som så påtaglig. I hamnen sitter de äldre herrarna på en bänk och diskuterar alla världens frågor, bensinmackspersonalen tankar upp de lokalbefolkningens bilar och kyparna dukar upp borden på de mysiga restaurangerna. Just restauranger finns det gott om, även om Lixouri är klart mindre än Argostoli. Torget kantas av lokala tavernor med allt från klassiska grekiska rätter till internationell mat, det är inte svårt att hitta en ny restaurang varje kväll.

Lixouris hamn. (© Johan Hagman)

På kvällarna lever torget upp och de vuxna äter gott på tavernorna, barnen likaså mellan lek och stoj på den öppna ytan mellan borden. Ett livligt men behagligt sorl vävs samman med ljudet från färjan som dockar och vågorna som slår mot kajkanten.

Något av det viktigaste för mig på en semester är chansen att se och uppleva nya platser och möta nya människor, lite klyschigt kanske men jag vet att många håller med mig om detta. Första morgonen på Kefalonia stod bilhyra på schemat, något jag bestämt mig för att göra redan innan avresan från Sverige. Här kommer ett råd, (eller egentligen tre): 1. Hyr bil, 2. Hyr bilen minst två dagar, 3. Hyr en bil med fyrhjulsdrift.

Med bilen bokad spenderade jag resten av dagen i solen, välbehövligt efter en lång vinter med en högst frånvarande sol och D-vitaminbrist som resultat.

Upptäcktsfärd!

Klockan ringde åtta och vid nio satt jag i bilen, äntligen på väg mot nya upptäckter och äventyr på denna gröna ö!

Jag tog mig tid att läsa på en hel del inför resan till Kefalonia, både restips, blogginlägg och Tripadvisor-recensioner. Med denna information, en bra karta (som jag fick från biluthyraren) och ett antal liter vatten styrde jag min Fiat Panda 4×4 mot bergen i änden av havsviken mellan Argostoli och Lixouri. För er som inte besökt Kefalonia ännu kan jag berätta att den är drygt 786 km² och det bor ungefär 39 000 invånare på ön. Landskapet består till stor del av höga berg och gröna dalgångar. Det började gå uppför ganska snabbt och det var ordentligt brant. Vägarna var överlag bra på ön, men mitt råd om en fyrhjulsdriven bil håller jag fast vid. Bitvis är vägarna ordentligt branta, både uppför och nedför, men oroa er inte – kör ni lugnt går det bra.

Nordvästkusten. (© Johan Hagman)

Problemet med Kefalonia är att det nästan är FÖR vackert. Jag som älskar att dokumentera platserna jag besöker, ett måste för mig är att kunna stanna för att fotografera. Avsaknaden av rymliga parkeringsplatser längs bergsvägarna gör det lite problematiskt. Ta mitt råd och stanna till när du ser en utsiktsplats, det är inte alltid du kan stanna till vid sidan av vägen.

Jag valde vägen på den västra sidan med siktet inställt på att utforska den norra delen av ön. Mitt första stopp hade jag bestämt skulle bli den strand som Kefalonia utan tvekan är mest känd för – Myrtos-stranden. Varför är den då så känd? Det krävs sällan mer än att se en bild så förstår man.

Den förtrollande vackra Myrtos stranden. (© Johan Hagman)

Både på ön i sig men framförallt på den västra kusten kan man tydligt se att bergen till stor del består av kalksten, vilket gör att avlagringar sköljs ut i haven alltjämt när vågorna slår in. Resultatet blir ett hav med en fantastisk vacker mix av korallblått och vitt, en makalöst vacker syn medan jag sakta tog mig norrut. Det är lätt att bli imponerad av denna otroliga färgkombination, men kom ihåg att hålla ögonen på vägen.

Havsmagi

Myrtos-stranden har under flera år tagit en plats på Tripadvisors lista över Europas 10 vackraste stränder. Jag kan förstå varför, det är en av de absolut vackraste stränderna jag besökt.

Skummande vågor vid Myrtos stranden. (© Johan Hagman)

En sevärdhet som denna lockar många besökare, både dagar med bra väder och dagar med lite mer mulet väder. Det medför många bilar på ett litet antal parkeringsplatser. Myrtos-stranden är en sandstrand som vid vattenbrynet övergår till små vita stenar, varav en stor del är kalkstenar. Då jag besökte stranden var vädret lite mulet och vinden låg på från nordväst. Det resulterade i ganska höga vågor och ordentliga strömmar. Jag är ingen badkruka även om det är kallt, men denna gången fick det bara bli till knäna, vilket räckte för att känna havets starka krafter, som man inte bör underskatta. Tar man ett dopp rekommenderar jag badskor, stenarna må vara släta men man vet aldrig vad som döljer sig bland dem.

Vid stranden finns ett café för den som är sugen på glass, enkel mat eller något kallt att dricka. Däremot kan du räkna med ett uppskruvat pris vid denna populära plats, mitt råd är att ha med sig det man eventuellt föredrar att äta under en dag på stranden.

Assos

Efter ett par timmar med fotograferande och slappande på stranden beslöt sig molnen för att börja släppa några droppar, det fick bli tecknet att det var dags att fortsätta min färd norrut. Efter snirklande körning uppför var jag åter tillbaka på huvudvägen som tog mig vidare mot en by jag fått rekommendationer från en vän att besöka, byn i fråga hette Assos.

Efter en dryg halvtimmes körning norrut stötte jag på en kurva med en parkering och utsiktsplats där flertalet bilar stannat till, ett tydligt tecken på en vacker vy. Molnen låg fortfarande täta över bergstopparna, men något mer regn kom det inte som tur var.

Utsikt över byn Assos. (© Johan Hagman)

Väl utanför bilen möttes jag av en fantastisk utsikt, både söderut där det blåvita havet kontrasterades näst intill magiskt mot bergssidorna, men även rakt västerut mot byn Assos. Snirklande, kurviga och bitvis branta vägar är ett återkommande faktum under en bilfärd genom Kefalonias landskap och det var inget undantag på väg ner mot Assos. Byn börjar i en brant backe och ju längre ner du kör desto trängre blir gatan och tätare blir trafiken. I de mindre byarna har du en klar fördel om du undvikit att hyra en större kombi eller SUV.

Turen var med mig även i Assos och jag lyckades få en ledig plats precis när jag svängde in på parkeringen. Här kommer jag ge dig yterliggare ett råd: Se till att du har koll på vad din försäkring täcker och inte, mitt råd är att välja till en reseförsäkring som täcker upp för din hyrbil så du slipper en eventuell självrisk. Trafiken kan vara tät och de små bygatorna är trånga, likaså parkeringarna. Det finns alltid en risk att någon oförsiktig slår upp sin dörr i din.

Jag hade läst på en del om denna lilla by innan avresan, men framförallt hade min goda vän berättat om den. För att citera honom: ”Är det en plats på Kefalonia du ska besöka är det Assos, det är min absoluta favoritby i hela världen.”. Tack för ditt tips Jonas!

Assos. (© Johan Hagman)

Det finns en anledning till att byn ligger på första plats på Tripadvisors lista över sevärdheter på Kefalonia. Med bilen parkerad traskade jag ner mot den lilla hamnen. Byn består av en lång brant backe och en kort strandremsa, där ett fåtal hotell och en handfull små restauranger ligger. Promenerar du ut och upp på den lilla halvön hittar du Assos slott, byggt i slutet av 1500-talet där du har en vacker utsikt ner mot hamnen. I Assos lever man verkligen i nuet, en dag i taget och utan någon tanke på stress. Att spendera en eftermiddag här eller ett par timmar för lunch, som jag gjorde, är perfekt. Jag skulle närmast beskriva Assos som ett vykort, men sina pittoreska hus inklädda i vackra lila bougainvillea. Här blir den stilla atmosfären påtaglig och du glömmer allt vad krav heter – en sann grekisk pärla.

Den pittoreska hamnen är centrum i den lilla byn. (© Johan Hagman)

Nord nordöst

Tillbaka på huvudvägen igen styrde jag bilen vidare nordöst över bergen mot Fiscardo. Den lilla byn var en av få platser som klarade sig från den stora jordbävningen som drabbade Kefalonia 1953. Byn är otroligt vacker med sina färgglada hus, sin fina hamn och harmoniska omgivningar med utsikt mot ön Ithaca.

Fiscardo är en färgglad pärla på sydöst spetsen av Kefalonia. (© Johan Hagman)

Under lågsäsong är det avslappnat och ganska lugnt medan det under högsäsongen är ett mecka för jetset-turister. Här ankrar många lyxyachter under sommarens varma dagar och det sägs att en del kändisar också semestrar här. Under högsäsongen kan man, till följd av populariteten, förvänta sig högre priser på restauranger och i butiker.

Fiscardo är under sommarmånaderna ett populärt mål för lyxyachter. (© Johan Hagman)

Hur som helst så rekommenderar jag verkligen ett besök i byn, ingen semester på Kefalonia är komplett utan att ha sett Fiscardo. Närområdet erbjuder varierade miljöer med en vacker blandning av grönklädda berg, härliga stränder och givetvis samma klara vatten som resten av ön. Då lunchen fortfarande mättade i magen tog jag mig en promenad genom byn, fyllde på kameran med fler bilder samt köpte på mig mer vatten innan jag orienterade mig tillbaka till bilen för att fortsätta min tur.

Fiscardos gator kantas av färgglada hus täckta av vackra blommor. (© Johan Hagman)

Jag styrde söderut längs med kusten. Om vägen på västsidan var vacker, så var östsidan minst lika fin. Då eftermiddagen anlänt hade också trafiken lugnat ner sig, jag kunde i lugn takt glida fram längs med kustvägen och njuta av utsikten. Tanken jag hade var att sakta rulla hem mot Lixouri och hotellet igen.

Dags att styra hemåt

I en kurva framför mig fick jag en skymt av en bukt med tillhörande stad. Med kartans hjälp kom jag fram till att det var staden Sami som jag kunde skymta inne i bukten, en plats jag fick möjlighet att besöka under kommande dag.

Efter ytterligare 15 minuters bilfärd kom jag till en korsning jag sett på kartan, antingen höger hem mot Lixouri, eller vänster ner till den lilla hamnbyn Agia Efimia…? Då jag var osäker på om jag skulle komma tillbaka samma väg passade jag på att stanna till.

Kvällsljuset hade börjat lägga sig och temperaturen hade svalnat lite, det var lugnt i byn. Jag parkerade och började gå längs med en av de små gatorna, jag passerade fina små trädgårdar och hus. Längre fram på gatan skymtade jag en äldre man i grått yvigt hår och med en stor grå mustasch, han stod utanför sin grind och rökte. När jag närmade mig hälsade han på mig, han sträckte över sin hand och presenterade sig som Alexander. Jag stod kvar och pratade en stund med honom och det visade sig att han arbetat i ett stort jordbruksföretag och rest åtskilliga gånger till Sverige på affärsresor, tills han gick i pension och slog sig ner i denna lilla by.

Han bjöd in mig på en kopp kaffe, men då det började skymma och jag ville se mer av den lilla byn innan jag åkte, tackade jag vänligt nej till kaffe men tackade för en trevlig pratstund. Han log och önskade mig en fortsatt fin semester.

Hamnen i Agia Efimia. (© Johan Hagman)

Jag fortsatte gatan bort och svängde av mot hamnen. Lugnet hade verkligen lagt sig denna fina kväll, några få turister satt och väntade in dagens middag på hamnrestaurangerna. Skulle jag vara på jakt efter total harmoni eller en plats för att skriva en bok, skulle nog detta vara min plats. Vare sig ni besöker Kefalonia eller någon annan plats i världen, ta er tid att prata med människor, man vet aldrig vem man träffar eller vad man får höra – världen är liten.